De otrogna kunskaparna uttalade sig bittert emot Josua och Kaleb, och man ropade, att dessa borde stenas. Den ursinniga pöbeln grep kastvapen, för att döda dessa trogna män samt rusade fram, samtidigt som de uppgav vilda rop; men stenarna föll plötsligt ur deras händer, de tystnade och började att darra av fruktan. Gud hade trätt emellan och hindrat deras mordiska avsikt; Hans härlighet lyste upp tabernaklet liksom ett glödande ljus. Allt folket såg tecknet från Herren: Ett mäktigare väsen än de hade uppenbarat sig, och ingen vågade att längre göra motstånd. Kunskaparna, som spritt det onda ryktet om landet, blev intagna av fasa och begav sig med dämpad andedräkt tillbaka till sina tält.