Vid detta tillfälle rådde större endräkt och harmoni ibland de missnöjda personerna i menigheten, än någonsin förut. Korachs framgång hos folket ökade hans förtroende och stärkte honom i hans tro, att Moses' tillgrepp av myndigheten skulle omstörta Israels frihet, om han tillätes att fortsätta att utöva den. Han påstod även, att Gud hade framställt saken för honom och bemyndigat honom, att genomföra en förändring i styret, innan det bleve för sent. Men många var inte villiga, att godkänna Korachs anklagelser mot Moses. Minnet av hans tålmodiga, självuppoffrande arbete vaknade hos dem, och deras samveten blev oroliga. Det blev därför nödvändigt, att ange någon egennyttig bevekelsegrund för hans stora intresse för Israel; och man upprepade den gamla beskyllningen, att han hade fört dem ut i öknen, för att omkomma, så att han kunde bemäktiga sig deras ägodelar.