Moses hade inte haft någon aning om, att man på detta sätt stämplat emot honom; och när han fattade sakens förskräckliga betydelse, föll han på sitt ansikte och sände i tysthet upp en bön till Gud. Han steg upp synnerligen bedrövad, men dock lugn och stark; ty han hade fått löfte om Guds hjälp. "'I morgon", sade han, "skall Herren ge besked om vem som är hans och vem som är helig. Den mannen får komma nära honom, den som Herren väljer får komma nära honom." Provet blev uppskjutet till morgondagen, så att alla kunde få tid till, att betänka saken. Då skulle envar av dem, som önskade att bli präster, komma med ett fyrfat och inför menigheten offra rökelse vid tabernaklet. Lagen föreskrev tydligt, att de allena, som hade blivit invigda till det heliga ämbetet, skulle tjänstgöra i helgedomen. Till och med prästerna Nadab och Abihu hade blivit dödade, eftersom de vågade, att bruka "främmande eld", vilket Gud hade förbjudit. Likväl uppfordrade Moses sina anklagare, att låta Gud avgöra saken, om de vågade att göra en så farlig vädjan.