Till och med när Moses uppmanade folket, att rädda sig undan den kommande förstöringen, kunde den gudomliga straffdomen ha blivit tillbakahållen, om Korach och hans sällskap hade ångrat sig och bett om förlåtelse. Men deras halsstarrighet beseglade deras dom. Hela menigheten var delaktig i deras brott, ty alla hade i högre, eller lägre, grad sympatiserat med dem. Men i sin stora barmhärtighet gjorde Gud skillnad mellan ledarna i upproret och dem, som hade blivit ledda. Dessa senare fick ytterligare tid till bättring. De hade fått ett ovedersägligt bevis på, att de hade fel och Moses rätt. Den tydliga uppenbarelsen av Guds makt hade undanröjt all ovisshet.