Jesus, Ängeln, som gick framför hebréerna, sökte att rädda dem från undergång. De hade kunnat erhålla förlåtelse. Guds straffdom hade drabbat några av dem, och de övriga hade därigenom manats till bättring. Herren hade på ett särskilt och oemotståndligt sätt hämmat deras uppror. Om de nu ville ge akt på Guds försyns mellankomst, kunde de bli frälsta. Men ehuru de flydde undan straffdomarna av fruktan för, att bli dödade, var deras upprorsanda likväl inte kuvad. Den natten återvände de till sina tält förskräckta, men icke ångerfulla.