Syndens skuld vilade inte på Moses, och därför fruktade han inte. Han skyndade sig ej bort från menigheten, utan dröjde och visade i denna förfärliga kris en rätt herdes intresse för sin hjord. Han bad, att Gud i Sin vrede inte skulle helt och hållet förgöra det folk Han en gång valt ut. Genom sin medling höll han tillbaka hämndens arm, så att inte det olydiga, upproriska Israel blev fullkomligt utrotat.