I Korachs uppror ser man verkningarna av samma anda, fast i mindre skala, som förorsakade Satans uppror i himmelen. Det var stolthet och äregirighet, som förmådde Lucifer, att klaga över Guds styre och att söka omstörta ordningen, som hade blivit upprättad i himmelen. Och ända sedan han föll, har det varit hans uppgift, att uppväcka samma avundsfulla och missnöjda anda, samma begär efter en hög ställning och utmärkelse i människornas sinnen. Han inverkade sålunda på Korachs, Datans och Abirams sinnen och uppväckte ett begär hos dem efter självupphöjelse samt gjorde dem avundsjuka, missnöjda och upproriska. Satan förmådde dem till, att förkasta Gud som sin ledare, genom att förkasta de män, som Gud hade tillsatt. Men fastän de hädade Gud, genom att knorra mot Moses och Aron, var de likväl så bedragna, att de ansåg sig själva vara rättfärdiga och menade, att de, som troget hade tillrättavisat dem för deras synder, stod under Satans inflytande.