Korach skulle inte ha handlat, som han gjorde, om han hade vetat, att alla befallningar och tillrättavisningar, som kungjordes för Israel, kom från Gud. Detta kunde han ha vetat. Gud hade givit tydliga bevis på, att Han ledde Israel; men Korach och hans medhjälpare förkastade ljuset, till dess de blev så förblindade, att de tydligaste uppenbarelser av Hans makt inte var tillräckliga, för att övertyga dem. De påstod, att dessa uppenbarelser frambragtes genom mänskliga eller sataniska medel. Folket gjorde även det, när det dagen efter Korachs och hans sällskaps förgörelse kom till Moses och Aron och sade: "ni har dräpt Herrens folk" {King James Version }. Oaktat att de genom förgörelsen av de män, som hade bedragit dem, hade fått det mest övertygande bevis på, att deras handlingssätt var misshagligt inför Gud, vågade de att tillskriva Satan Hans straffdomar. De förklarade nämligen, att det var genom Djävulens makt, som Moses och Aron hade förorsakat goda och heliga mäns död. Det var denna handling, som bragte hemsökelsen över dem. De hade syndat mot den Helige Ande. Denna synd förhärdar människans hjärta fullständigt mot Guds nåds inflytande. "Den som säger något mot Människosonen", sade Kristus, "skall få förlåtelse. Men den som talar mot den helige Ande skall inte få förlåtelse" Matteusevangeliet 12:32 {Svenska Folk-Bibeln 98}. Dessa ord uttalades av vår Frälsare, när judarna tillskrev Beelsebub de barmhärtighetsverk, som Jesus hade utfört genom Guds kraft. Gud meddelar Sig med människan genom den Helige Ande; och de, som förkastar detta medel med påståendet, att det härleder sig från Satan, har skurit av föreningslänken mellan själen och himmelen.