Folket påmindes ständigt under denna tid, att det var föremål för Guds tuktan. De hade förkastat Gud genom upproret vid Kadesh; och Gud hade förkastat dem för en tid. Emedan de hade brutit Hans förbund, fick de inte ta emot förbundets tecken, som var omskärelsen. Deras önskan, att återvända till det land, där de varit i träldom, visade, att de var ovärdiga friheten. De fick heller inte iaktta Påskhögtiden, som blivit inrättad, för att i minnet behålla deras befrielse ur slaveriet.