Men iakttagandet av tabernakeltjänsten vittnade likväl om, att Gud ej hade helt och hållet övergivit Sitt folk. Han försåg det fortfarande med, vad det behövde. "Herren, din Gud, har välsignat dig i allt som du har företagit dig", sade Moses, då han erinrade folket om vad, som hade skett under dess vandringar. "Han har följt din vandring genom den väldiga öknen. I dessa fyrtio år har Herren, din Gud, varit med dig. Ingenting har fattats dig.'" {Femte Moseboken 2:7.} Och leviternas sång, som är nedtecknad av Nehemja, skildrar tydligt Guds omsorg om Israel även under denna tid av förkastelse och förvisning. "Ändå övergav du dem inte i öknen, ty din barmhärtighet är stor. Molnstoden vek inte från dem om dagen utan ledde dem på deras väg. Eldpelaren lyste för dem om natten på den väg de skulle gå. Du gav din goda ande för att undervisa dem. Du vägrade dem inte manna att äta, du gav dem vatten i deras törst. I fyrtio år sörjde du för dem i öknen. . . Deras kläder slets inte ut, och deras fötter svullnade inte." Nehemja 9:19-21.