Sålunda uppenbarades för Adam viktiga tilldragelser i människans historia, från den tidpunkt, då Gud avkunnade Sin dom i Eden, till Syndafloden, och ända fram till Guds Sons första ankomst. Han fick se, att fastän Kristi offer var av tillräckligt värde, för att frälsa hela världen, skulle många likväl framhärda i eller envisas med synd. Dessa skulle aldrig ångra sina överträdelser, än mindre lyda Guds lag. Brottsligheten skulle tillta med varje nytt släkte. Syndens förbannelse skulle väga allt tyngre på den mänskliga familjen, på djuren och på Jorden. Människan skulle förkorta sitt liv genom sitt syndande. Hon skulle avta i längd och ork. Hennes moral och intellekt skulle förmörkas. Slutligen skulle världen vara fylld till brädden av allt möjligt elände. Det ohämmade tillfredsställandet av aptiten och passionerna skulle göra människorna oförmögna till, att förstå frälsningsplanens stora sanningar. Ändå skulle Kristus troget hålla fast vid Sin avsikt, som Han lämnade himmelen för, genom att fortsatt värna om människorna och erbjuda dem, att dölja sina svagheter och fel i Honom. Han skulle avhjälpa alla brister och behov åt envar, som ville nalkas Honom i tro. Och det skulle alltid finnas ett fåtal, som skulle bibehålla kunskapen om Gud och förbli obefläckade mitt uppe i den förhärskande laglösheten.