Inför Fadern bad Kristus för dem, som hade syndat. Under tiden avvaktade den himmelska härskaran utgången med innerligt deltagande, som ej kan uttryckas i ord. Den hemlighetsfulla överläggningen – "fridens rådslag" (Sakarja 6:13; King James Version) – till fördel för de fallna människorna, varade en lång stund. Frälsningsplanen hade blivit bestämd, innan Jorden skapades, ty Kristus är det "från världens grundläggning. . . . Slaktade Lammet" (Uppenbarelseboken 13:8; King James Version). Ändå kunde inte ens världsalltets Konung utan inre kamp bestämma Sig för, att låta Sin Son lida döden för det brottsliga människosläktet. Men "så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte skall förgås, utan ha evigt liv." – Johannesevangeliet 3:16 (Reformations-Bibeln). O, hur stor är ej återlösningens hemlighet! Hur stor är ej Guds kärlek till en värld, som inte älskade Honom! Vem kan känna djupet av den kärlek, som "övergår all kunskap" [Efésierbrevet 3:19; Reformations-Bibeln]? De odödliga väsen, som söker att utforska hemligheten hos den ofattbara kärleken, skall i all evighet beundra och tillbedja Skaparen.