Planen för människans frälsning innefattade hela himmelen i en oändlig uppoffring. Änglarna kunde inte glädja sig, då Kristus lade fram återlösningsplanen för dem; ty de insåg, att människans frälsning skulle kosta deras älskade Furste outsägliga lidanden. Med vilken bedrövelse och förvåning lyssnade de inte till Hans ord, då Han talade om för dem, hur Han måste lämna himmelens renhet och frid, dess glädje, härlighet och odödlighet samt komma i beröring med Jordens förnedring, för att uthärda dess sorg, vanära och död. Han skulle stå mellan syndaren och syndens straff. Ändå skulle bara ett fåtal ta emot Honom som Guds Son. Han skulle lämna Sin höga ställning som himmelens Majestät, leva på Jorden och ödmjuka Sig Själv som människa samt genom egen erfarenhet bli förtrogen med de bekymmer och frestelser, vilka människan måste utstå. Allt detta måste ske, för att Han skulle kunna hjälpa dem, som frestas! – Hebréerbrevet 2:18. Sedan Han fullbordat Sitt uppdrag som lärare, skulle Han överlämnas åt onda människor och underkastas all den skymf och smärta, som Satan kunde förmå dem att tillfoga Honom. Han måste lida den grymmaste död, upphöjd mellan himmelen och Jorden som förbrytare. Han måste i timmar utsättas för ett så fruktansvärt lidande, att änglarna inte kunde titta på, utan måste dölja ansiktet för anblicken. Han måste uthärda själsångest, då Fadern tycktes ha övergivit Honom, medan överträdelsen, hela världens syndabörda, vilade på Honom.