Då Bileam betraktade israeliternas läger, såg han med förvåning bevisen på deras framgång. De hade blivit framställda för honom såsom en okunnig, oorganiserad folkhop, som strövade omkring i landet samt var en plåga och skräck för alla närboende nationer; men deras utseende vittnade om motsatsen till allt detta. Han såg, att lägret hade stor utsträckning och var fullkomligt uppbyggt samt att allting tillkännagav en grundlig disciplin och ordning. Han blev upplyst om den välvilja, som Gud hyste för israeliterna, och om deras utmärkande karaktär som Hans folk. De skulle inte bli lika andra folkslag, utan skulle upphöjas över dem alla. De var ett folk, som skulle bo för sig självt och inte räknas ibland hedningarna. Då dessa ord uttalades, hade israeliterna ingen fast boplats, och deras utmärkande karaktär, deras seder och bruk var främmande för Bileam. Men på vilket slående sätt blev inte denna profetia uppfylld under israeliternas senare historia! De har alltid varit ett särskilt folk, även under sin fångenskap och ända sedan den tid, då de blev kringspridda bland andra nationer. Likaså är Guds folk, det sanna Israel, som även är spritt ibland alla folkslag, endast gäster på Jorden. Deras medborgarskap är i himmelen.