Det utlovade landet blev nu framställt för honom liksom i ett panorama. Han såg varje del av det framför sig, inte svagt och otydligt i det dunkla fjärran, utan alltsammans framstod klart och tydligt och skönt för hans förtjusta blickar. Men det framställdes inte, som det var då, utan som det skulle bli, när Guds välsignelse vilade över det, efter att det kommit i Israels besittning. Han tyckte sig skåda ett annat Eden. Där fanns berg, på vilka växte Libanons cedrar, höjder med olivträd och välluktande vinrankor, stora, gröna slätter med lysande blommor och yppig växtlighet, här tropiska palmträd, där böljande vetefält och kornfält, solbelysta dalar med porlande bäckar och sjungande fåglar, vackra städer och sköna trädgårdar, sjöar fulla med fiskar, betande hjordar på kullarnas sidor och även vilda bisvärmars samlade skatter ibland klipporna. Det var verkligen ett sådant land, som Moses, inspirerad av Guds Ande, hade beskrivit för Israel: "Herren har välsignat hans land med rikedomar från himlen därovan och från djupet som vilar därnedan, med rikedomar som mognar i solen . . . med det bästa från de urgamla bergen . . . med alla rikedomar jorden ger".