Moses såg Jesu lärjungar, då de gick ut, för att förkunna Hans evangelium för världen. Han såg, att ehuru Israels barn "efter köttet" inte hade uppnått den andliga och moraliska förfining, som Gud hade planerat för dem, inte hade blivit världens ljus på grund av sin otro; att ehuru de hade föraktat Guds barmhärtighet och förverkat sina välsignelser som Hans utvalda folk, hade Gud likväl ej förkastat Abrahams säd, utan de härliga planer, som Han hade ämnat att verkställa genom Israel, skulle utföras. Alla, som genom Kristus bleve trons barn, skulle räknas som Abrahams säd. De var arvingar till förbundslöftena, och de var, liksom Abraham, kallade till, att bevara Guds lag och hans Sons evangelium samt att göra dem kända för världen. Moses såg, hur evangelii ljus, genom Jesu lärjungar, gick upp för "det folk, som satt i mörkret" (Matteusevangeliet 4:16), och att många tusen från hedningarnas länder samlade sig omkring det klara ljuset. Och då han såg detta, gladde han sig över Israels tillväxt och framgång.