Kristus nedlät Sig inte till, att tvista med Satan. Han kunde ha vederlagt honom, genom att påminna honom om den förödelse, som hans bedrägeri hade förorsakat i himmelen, då ett stort antal av dess invånare bragtes i fördärvet. Han kunde ha påpekat de lögner, som han uttalade i Eden, vilka föranledde Adam att synda och förde döden över människosläktet. Han kunde ha påmint Satan om, att det var hans eget verk, då han förledde israeliterna till, att knorra och göra uppror, som hade uttröttat deras ledares tålamod och vid ett obevakat ögonblick förmått honom till, att begå den synd, för vilken han måste lida döden. Men Kristus hänsköt alltsammans till Sin Fader och sade: "'Måtte Herren tillrättavisa dig." Judasbrevet 9. Frälsaren inlät Sig ej i någon ordväxling med sin motståndare, utan Han började då och där Sitt verk med, att krossa den fallne fiendens makt och att uppväcka de döda till liv. Här fanns ett bevis på Guds Sons överhöghet, som Satan inte kunde bestrida. Uppståndelsen blev en verklighet. Satan berövades sitt byte, de rättfärdiga döda skulle åter leva.