Nationernas store Styresman hade förklarat, att Moses inte skulle få leda Israels menighet in i det goda landet, och Guds tjänares enträgna bön kunde inte utverka ett upphävande av denna dom. Han visste, att han måste dö; men han hade likväl inte under ett enda ögonblick försummat sin plikt mot Israel. Han hade troget sökt, att bereda menigheten för att ta den utlovade arvedelen i besittning. På Guds befallning gick Moses och Josua till tabernaklet, medan molnstoden kom och stannade vid ingången. Här blev uppsikten över folket högtidligt anförtrodd åt Josua, och Moses avslutade sitt verk som Israels ledare. Likväl glömde han sina egna omständigheter på grund av intresset för sitt folk. I Guds namn uttalade han nu inför det församlade folket dessa uppmuntrande ord till sin efterträdare: "'Var tapper och stark! Ty du skall föra folket in i det land som Herren med ed lovade deras fäder att ge dem, och du skall göra det till deras egendom. Herren skall själv gå före dig." Han vände sig sedan till folkets äldste och tjänstemän och förmanade dem allvarligt, att troget lyda de föreskrifter, som Gud hade gett honom att meddela dem.