Prästerna drog nu vidare på Guds befallning och stannade i mitten av flodbädden, medan hela folkskaran gick ned för stranden och tågade över till den andra sidan. Detta var för alla israeliterna ett bevis på, att den makt, som hade hållit tillbaka Jordans vatten, var samma makt, som hade öppnat Röda Havet för deras fäder fyrtio år förut. När allt folket hade gått över, blev arken uppburen på den västra stranden. Och så snart prästerna "satt fötterna på torra marken" och arken var på ett säkert ställe, släpptes det avstängda vattnet lös. Detta rusade då ned som en oemotståndlig flod i sin naturliga strömfåra.