Ett av de starkaste fästningsverken i landet – den stora och rika staden Jeriko – låg strax framför dem på ett kort avstånd från deras läger i Gilgal. Denna stolta stad, belägen i kanten av en fruktbar slätt, där tropiska växter av mångfaldiga slag fanns i ymnighet och i vars palats och tempel utsvävningar och laster bedrevs, trotsade bakom sina tjocka fästningsmurar Israels Gud. Jeriko var ett av de förnämsta sätena för avgudadyrkan och ägnade i synnerhet Astarte, Månens gudinna, sin hyllning. De mest skamliga och förnedrande ceremonier i kananéernas religion blev iakttagna på denna plats. Israels barn, som ännu livligt erinrade sig de förskräckliga följderna av sin synd vid Baal-Peor, kunde ej annat, än betrakta denna hedniska stad med avsky och fasa.