Såväl alla invånarna som alla levande djur i staden, "man och kvinna, ung och gammal, oxe, får och åsna", blev tillspillogivna. Endast den trogna Rahab och hela hennes släkt blev förskonade, såsom spejarna hade lovat henne. Själva staden brändes. Dess palats och tempel, dess präktiga byggnader, med alla sina fina möbler, de lysande förhängena och de kostbara kläderna, blev lågornas rov. De saker, som inte kunde förstöras genom eld, "silver och guld och alla föremål av koppar och järn", skulle brukas i tjänsten i tabernaklet. En förbannelse blev uttalad över till och med själva platsen för staden, och Jeriko skulle aldrig mer bli uppbyggt som en fästning. Straffdomar avkunnades över den, som vågade att återställa de murar, vilka hade blivit omstörtade genom gudomlig makt. Josua uttalade denna dom inför hela Israels menighet: "'Förbannad av Herren är den som tar sig för att uppbygga denna stad, Jeriko. Hans förstfödde son är priset om han lägger grunden, hans yngste son om han reser porten.'"