Medan amoréerna fortsatte sin brådstörtade flykt, i hopp om, att finna en tillflyktsort ibland bergfästena, såg Josua ned från en bergrygg och märkte, att dagen skulle bli alltför kort för verkets utförande. Om fienderna ej bleve fullständigt tillintetgjorda, skulle de åter samla sig och förnya striden. Då "talade Josua till Herren. I israeliternas närvaro sade han: Sol, stå stilla i Givon [Gibeon], måne, i Ajalons dal. Då stod solen stilla och månen stannade, tills han hämnats på fiendefolket. . . . Solen stannade mitt på himlen hela dagen och väntade med att gå ner."