Israeliternas förtrytelse var stor, då de upptäckte bedrägeriet, som de utsatts för. Och denna blev än större, när de efter tre dagars resa kom till gibeoniternas städer nära mitten av landet. "Hela menigheten knotade mot ledarna"; men dessa vägrade, att bryta fördraget, fastän det hade kommit till genom bedrägeri. De hade ju "givit dem sin ed vid Herren, Israels Gud." {King James Version .} "[O]ch de dödade dem inte." Gibeoniterna hade lovat, att överge avguderiet och i stället tillbe Jehova; och skonandet av deras liv var inget brott mot Guds befallning, att förgöra de avgudiska kananéerna. Hebréerna hade, genom sin ed, följaktligen inte förbundit sig till att synda; och även om de genom bedrägeri blivit lockade till att avge eden, skulle den likväl inte ringaktas. Då man gjort ett löfte, som ej innebär att begå en orätt handling, bör man hålla det heligt. Varken någon vinst eller hämnd eller egennytta kan på något sätt påverka okränkbarheten hos en ed eller ett löfte. "Herren avskyr lögnare". Ordspråksboken 12:22. Den, som "skall gå upp till Herrens berg" och "gå in i hans tempel", är "[d]en som håller sin ed fast det står honom dyrt." Psaltaren 24:3; 15:4.