En annan anhållan med hänsyn till landets delning uppenbarade en anda, som var högst olik Kalebs. Den framställdes av Josefs barn, Efraims stam och halva Manasses stam. På grund av sitt stora antal, begärde dessa stammar en dubbel andel av landområdet. Den lott, som tilldelades dem, var den rikaste i landet och innefattade Sarons fruktbara slätt; men många av de förnämsta städerna i dalen innehades ännu av kananéerna, och stammarna ryggade tillbaka för den möda och fara, som var förknippade med deras bosättningars underkuvande, och de begärde en ytterligare andel i ett område, från vilket fienderna redan blivit fördrivna. Efraims stam var en av de största i Israel, och dessutom tillhörde Josua själv den, varför dess medlemmar helt naturligt ansåg sig böra ha företräde framför de andra. "'Varför har du gett oss bara en lott och en andel som egendom?", sade de. "Vi är ett talrikt folk". Men den obeveklige ledaren kunde ej förmås till, att avvika från en sträng rättvisa.