Sex av städerna, som gavs åt leviterna – tre på vardera sidan Jordan – blev förordnade som fristäder, dit mandråparen kunde fly och finna säkerhet. Moses hade befallt, att dessa städer skulle bestämmas för detta ändamål: "Dit skall en dråpare kunna fly om han har dödat en människa utan uppsåt. Städerna skall tjäna som tillflyktsorter", sade han, "så att dråparen inte blir dödad innan han ställs inför menighetens domstol." Fjärde Moseboken 35:11-12. Denna barmhärtiga säkringsåtgärd och inrättning blev nödvändig på grund av det i forntiden rådande bruket av blodshämnd, enligt vilket den mördades närmaste släkting eller arvinge måste verkställa straffet på mördaren. I sådana fall, där brottsligheten var uppenbar, behövde man ej vänta, till dess överhetspersonerna hade anställt rättegång, utan blodshämnaren kunde förfölja brottslingen överallt och döda honom, varhelst han påträffades. Herren ansåg inte, att det var tjänligt att avskaffa detta bruk på den tiden, utan han bestämde tillflyktsorter för sådana, som av våda skulle komma att döda någon.