Ingen ersättning eller lösen kunde ges, för att från döden rädda den, som befanns var skyldig till mord. "Den som utgjuter människoblod, hans blod skall utgjutas av människor." Första Moseboken 9:6. "Ni får inte ta emot lösen för en mördares liv. Förtjänar hans brott döden, skall han straffas med döden." "{. . .} får han gripas, även vid mitt altare, och skall avrättas", lydde Guds befallning; "landet kan inte få någon försoning för det blod som utgjutits där utom genom blodet från den som utgöt det." Fjärde Moseboken 35:31, 33; Andra Moseboken 21:14. Det var nödvändigt för nationens trygghet och renhet, att ett sådant brott som mord blev strängt straffat. Människans liv, som Gud allena kunde ge, måste heligt bevaras som okränkbart.