Fristäderna, som bestämdes för Guds folk i forntiden, var en sinnebild på det beskydd, som erhålls i Kristus. Samme nådige Frälsare, som föreskrev, att dessa jordiska fristäder skulle utses, har genom att utgjuta Sitt eget blod för överträdarna av Guds lag skaffat en säker fristad, till vilken de kan fly, för att frälsas från den andra döden. Ingen makt kan ur Hans händer rycka de själar, som söker förlåtelse hos Honom. "Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus." "Gud frikänner, vem kan då fälla? Kristus är den som har dött och därtill den som har uppväckts och sitter på Guds högra sida och vädjar för oss", för att "ge oss en stark uppmuntran, oss som har tagit vår tillflykt till det hopp som ligger framför oss." Romarbrevet 8:1, 33-34; Hebréerbrevet 6:18.