Den, som flydde till en fristad, måste göra det utan dröjsmål; han måste lämna sin familj och sysselsättning. Han hade ej tid till, att ta farväl av dem han älskade; ty det gällde hans liv, och alla andra intressen måste uppoffras för detta enda – att uppnå tillflyktsorten. Tröttheten glömdes bort, svårigheterna struntades i. Flyktingen vågade ej, att sakta sina steg ett ögonblick, förrän han var inom stadsmurarna.