Två av Israels stammar, Gad och Ruben, samt halva Manasses stam, hade fått sina bosättningar, innan Israel gick över Jordan. För ett herdefolk, som hade stora boskapshjordar, erbjöd de vidsträckta högslätterna och yppiga skogarna i Gilead och Basan – vilka var tjänliga som betesmarker – större fördelar än själva Kanaan. De två och en halv stammarna, som önskade att bosätta sig här, hade lovat att sända sin andel av beväpnade män med sina bröder över Jordan, för att delta i deras strider, till dess de själva kunde återvända till sina bosättningar; och de hade nu troget uppfyllt denna skyldighet. "Rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam gick över, ordnade till strid, i spetsen för israeliterna . . . . Det var omkring 40 000 stridsrustade män som gick över floden inför Herren för att kämpa i öknen vid Jeriko." Josua 4:12-13. De hade under flera år kämpat tappert vid sina bröders sida; men nu hade tiden kommit, när de skulle återvända till sina bosättningar. Liksom de hade delat striderna med sina bröder, skulle de även dela bytet; och de återvände "med rika skatter och boskap i mängd, med silver och guld, koppar och järn och med kläder i överflöd." Detta skulle de dela med dem, som hade stannat hos familjerna och hjordarna.