Den vishet, som rubeniterna och deras anförvanter visade, förtjänar att efterföljas. Medan de uppriktigt sökte att befordra den sanna religionens sak, blev de falskt bedömda och strängt tadlade; likväl visade de ingen förbittring. De hörde lugnt och vänligt på sina bröders anklagelser mot dem, innan de sökte att försvara sig, och sedan förklarade de utförligt sina bevekelsegrunder och bevisade sin oskuld. Alltså blev den svåra fråga, som hotade att leda till sådana allvarliga följder, i vänlighet avgjord.