Innan fördelningen av landet tog sin början, gick Kaleb och huvudmännen för hans stam fram med en särskild anhållan. Med undantag av Josua, var Kaleb nu den äldste mannen i Israel. Kaleb och Josua var de enda av kunskaparna, som hade avlagt en positiv rapport om löftets land samt uppmuntrat folket till, att gå upp och i Herrens namn ta det i besittning. Kaleb påminde nu Josua om det löfte, som då gavs honom som belöning för hans trofasthet: "Den mark din fot har trampat skall för all framtid vara din och dina ättlingars egendom, ty du har varit Herren, min Gud, trogen." Han framställde därför en anhållan om, att Hebron skulle ges honom till besittning. Abraham, Isak och Jakob hade i många år bott på denna plats, och här i Makpelas grotta låg de begravna. Nu bodde i Hebron de fruktade enakiterna, vilkas jättelika utseende hade injagat en sådan förskräckelse hos kunskaparna och genom dem gjort israeliterna modlösa. Det var denna plats, som Kaleb i förtröstan på Herrens hjälp utvalde framför alla andra till sin arvedel.