Han sade vidare till Josua: "Och se, Herren har låtit mig leva, som han lovade. Det är fyrtiofem år sedan Herren gav Mose det löftet . . . och nu är jag åttiofem. Än i dag är jag lika stark som den dagen Mose sände ut mig, krigarlivet klarar jag lika bra nu som då. Så ge mig nu denna bergsbygd som Herren lovade mig då. Du hörde själv den gången att där finns anakiter och stora, befästa städer. Kanske är Herren med mig, så att jag kan driva bort dem, som han lovade.'" Denna begäran understöddes av de främsta männen i Judas stam. Eftersom Kaleb var den person i denna stam, som blivit utnämnd till, att delta i landets utskiftning, ansåg han det lämpligt, att vid framställandet av sin anhållan ta dessa män med sig, så att han ej kunde beskyllas för, att ha brukat sin myndighet till egen fördel.