Några år hade förflutit, sedan folket bosatte sig på sina bosättningar och redan började samma synder att visa sig, som tidigare fört straffdomar över Israel. Då Josua kände ålderdomssvagheterna tillta och insåg, att han måste avsluta sitt arbete, fylldes han av ängslan över folkets framtid. När israeliterna hade samlat sig omkring sin gamle hövding, talade han till dem med större deltagande, än det en fader känner för sina barn. "Ni har själva sett", sade han, "vad Herren, er Gud, har gjort med alla dessa folk ni mött; Herren, er Gud, har själv kämpat för er." Fastän kananéerna hade blivit underkuvade, innehade de ännu en betydlig del av landet, som blivit lovat Israel, och Josua förmanade sitt folk till, att inte slå sig till ro och glömma Herrens befallning – att helt och hållet utrota dessa avgudadyrkande folkslag.