Den gamle ledaren bad enträget israeliterna om, att noga begrunda, vad han hade framställt för dem, och att avgöra, om de verkligen önskade att leva, som de lastfulla, avgudadyrkande nationerna omkring dem gjorde. Om de inte ville tjäna Jehova, kraftens upphov, välsignelsens källa, kunde de den dagen välja, vilka de ville tjäna – "de gudar som era fäder tjänade", från vilka Abraham kallades bort, "eller de gudar som dyrkas av amoreerna, vilkas land ni bor i." Dessa sista ord innebar en skarp förebråelse för Israel. Amoréernas gudar hade inte kunnat skydda sina tillbedjare. Det gudlösa folket hade blivit förgjort på grund av sina avskyvärda och förnedrande synder, och det goda landet, som det en gång ägde, hade getts åt Guds folk. Vilken dårskap det skulle vara för Israel, att välja de gudar, vilkas tillbedjan hade förorsakat amoréernas ödeläggelse! "Jag och min släkt", sade Josua, "vill tjäna Herren.'" Samma heliga nit, som inspirerade ledarens hjärta, inverkade även på folket. Hans uppfordran framkallade det beredvilliga svaret: "'Aldrig någonsin skall vi överge Herren och tjäna andra gudar."