Då Kain märkte, att hans offer förkastades, blev han vred på Herren och på Abel. Han blev vred på Gud, därför att Han ej antog en människas ersättningsmedel, i stället för det bestämda offret, och han vredgades på sin bror, därför att han ville lyda Gud och inte inlåta sig på uppror mot Honom. Fastän Kain föraktade det gudomliga budet, övergav Gud honom inte, utan nedlät Sig till, att samtala med den man, som hade handlat så oförnuftigt. Och Herren sade till Kain: "'Varför är du vred, och varför sänker du blicken?" Genom en ängel förmedlades Guds varning: "Om du handlar rätt vågar du ju lyfta blicken, men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren." Kain hade tillfälle att välja, vilket han skulle göra. Om han ville sätta sin lit till den utlovade Frälsarens förtjänster och lyda Guds krav, skulle han få åtnjuta Hans nåd. Men om han framhärdade i sin otro och synd, hade han ingen orsak att klaga över, att Herren förkastade honom.