Då Gud skonade den förste mördarens liv, framställde Han för hela världsalltet en lärdom med hänsyn till den stora striden. Kains och hans avkomlingars mörka historia var ett belysande exempel på, vad följden skulle ha blivit, om Gud hade tillåtit syndaren att leva för evigt, för att fortsätta sitt uppror mot Honom. Guds långmodighet hade till följd, att de ogudaktiga blev djärvare och trotsigare i sin ondska. Femton hundra år efter domens avkunnande över Kain fick världsalltet bevittna följderna av hans inflytande och exempel i den ström av brott och besmittelse, som svämmade över Jorden. Det blev uppenbart, att dödsdomen, som avkunnades över de fallna människorna för deras överträdelse av Guds lag, var både rättvis och barmhärtig. Ju längre människorna levde i synden, dess mera fördärvade blev de. Det gudomliga utslaget, som förkortade en bana av otyglad ondska och befriade världen från deras inflytande, vilka hade blivit förhärdade i sitt uppror, var snarare en välsignelse, än en förbannelse.