Kain kom inför Gud med knot och otro i sitt hjärta beträffande det utlovade offret och nödvändigheten av, att offra djur. Hans gåva visade ingen ånger över synden. Han tyckte, liksom många gör nu för tiden, att det vore ett erkännande av svaghet, om han följde den av Gud uppgjorda planen och läte sin frälsning helt och hållet bero på den utlovade Frälsarens försoning. Han valde att förtrösta på sig själv och ville träda fram med sina egna förtjänster. Han ville inte ta ett lamm och blanda dess blod med sitt offer, utan han ville bära fram frukten av sitt eget arbete. Han ställde fram sitt offer, som om det varit ett ynnestbevis mot Gud, samt förväntade sig, att därigenom vinna Guds bifall. Kain var lydig, då han byggde ett altare och bragte ett offer; men han visade bara delvis lydnad. Den väsentliga delen, erkännandet av att han behövde en Återlösare, utelämnades.