Påskfesten följdes av det Osyrade Brödets Högtid, som varade i sju dagar. På den första och den sjunde dagen skulle heliga sammankomster hållas, och ingen fick då uträtta något arbete. På den andra dagen i högtiden skulle förstlingen av årets skörd ställas fram inför Gud. I Palestina skördades kornet först, och det började att mogna vid högtidens början. Prästen viftade en kärve av detta sädesslag inför Guds altare som ett erkännande av, att allt var Herrens, och inte förrän denna ceremoni blivit utförd, fick grödan bärgas.