De "övergav Herren, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egypten land" "och ledde dem som en hjord genom öknen." De "kränkte honom med sina offerplatser, gjorde honom svartsjuk med sina gudabilder." Därför övergav Herren "sin boning i Shilo, det tält som han rest bland människor. Han lät sin kraft föras bort i fångenskap och sin härlighet komma i fiendehand." Domarboken 2:12; Psaltaren 78:52, 58, 60-61. Han övergav likväl inte helt och hållet Sitt folk. Det fanns alltid några, som var trogna mot Jehova, och Herren väckte tid efter annan upp trogna och tappra män, som undertryckte avguderiet och befriade israeliterna från deras fiender. Men efter befriarens död, när folket ej längre stod under hans uppsikt, brukade det så småningom återgå till sina avgudar. Och sålunda blev avfall och bestraffning, bekännelse och befrielse upprepade gång på gång.