En stor truppstyrka förföljde Simson till denna plats, och inbyggarna i Juda blev väldigt förskräckta och var nedriga nog att lova hans fiender, att de skulle lämna honom i deras händer. Följaktligen tågade tre tusen män av Judas' stam upp till honom; men oaktat de hade en sådan övermakt, skulle de ej ha vågat att närma sig honom, om de ej varit förvissade om, att han inte tänkte göra sina egna landsmän någon skada. Simson samtyckte till, att låta binda sig och bli överlämnad åt filistéerna; men han avfordrade först Judas' män ett löfte, att de ej skulle anfalla honom, så att han bleve tvungen att döda dem. Han tillät dem att binda sig med två nya tåg, och under fiendernas höga glädjerop fördes han in i deras läger. Men medan deras skri ännu återskallade från höjderna, "föll Herrens [A]nde över honom", och han slet sönder de nya repen, som om de varit lintrådar, svedda av eld. Sedan fattade han det första vapen, som fanns att tillgå, vilket, fastän bara en åsnekäke, blev kraftigare än ett svärd eller spjut, och slog filistéerna, till dess de flydde i skräck, lämnande ett tusen man döda på fältet.