Delila ansatte honom dag efter dag, till dess "att han kunde dö"; likväl höll en hemlig makt honom kvar vid hennes sida. Simson lät slutligen övertala sig och yppade sin hemlighet: "'Ingen rakkniv har någonsin vidrört mitt huvud, ty jag är en Guds nasir ända från moderlivet. Men om man rakar av mig håret, förlorar jag min styrka och blir lika svag som vem som helst.'" Hon sände nu bud till filistéernas hövdingar och uppmanade dem, att genast komma till henne. Medan krigaren sov, lät hon raka av de tjocka hårflätorna på hans huvud; sedan ropade hon, såsom hon hade gjort tre gånger förut: "'Filisteerna tar dig, Simson!'" Han vaknade genast och tänkte använda sin styrka som förut och förgöra dem; men hans vanmäktiga armar ville inte göra tjänst, och han visste, "att Herren hade övergett honom." Efter att han blivit rakad, plågade och oroade Delila honom för att pröva, om han ännu ägde sin styrka; ty filistéerna vågade inte att närma sig honom, förrän de var förvissade om, att den vikit från honom. Men då grep de honom och stack ut hans ögon samt förde honom ned till Gaza. Där band de honom med fjättrar i sitt fängelse, och han sattes i tungt arbete.