Det var inte brukligt, att leviterna började sin tjänstgöring, förrän de var tjugofem år gamla, men förhållandet med Samuel var ett undantag från denna regel. Han fick nya förtroendeuppdrag varje år, och medan han ännu var ett barn, blev han iklädd linnekåpan som tecken på, att han var invigd åt tjänsten i helgedomen. Ehuru Samuel var ung, när han fördes till tabernaklet, blev han likväl redan då ålagd, att enligt sin förmåga sköta vissa sysslor i gudstjänsten. Dessa var i början ringa och inte alltid angenäma; men han utförde dem så gott han kunde och med villigt hjärta. Sann gudsfruktan kännetecknade alla hans handlingar; och han såg sig som Guds tjänare och sitt arbete som Guds arbete. Hans bemödanden godtogs, eftersom de kom sig av kärlek till Gud och en uppriktig önskan om, att göra Hans vilja. På detta sätt blev Samuel en medarbetare till himmelens och Jordens Herre; och Gud gjorde honom skicklig till, att utföra ett stort verk för Israel.