Hanna, som blev överraskad och bedrövad över detta tilltal, svarade saktmodigt: "'Nej, herre, jag är en ordentlig kvinna. Vin eller öl har jag inte druckit, men jag har burit fram mina sorger för Herren. Tro inte att jag är en dålig människa. Hela tiden var det min sorg och förtvivlan som fick mig att tala."