Hanna reste åter med sin make till Shilo och förde fram till prästen i Guds namn sin dyrbara gåva, sägande: "Det var om detta barn jag bad, och Herren har gett mig vad jag bad honom om. Nu vill jag i min tur ge honom tillbaka åt Herren. Så länge han lever skall han tillhöra honom.'" Denna israelitiska kvinnas tro och hängivenhet gjorde djupt intryck på Eli. Han själv visade för stor efterlåtenhet mot sina barn, och då han såg denna mors stora uppoffring, genom att hon skilde sig från sitt enda barn, för att hon skulle kunna helga det åt Herrens tjänst, greps han av ödmjukhet och vördnad. Han kände sig straffad för sin egen själviska kärlek samt föll ned inför Herren och tillbad Honom.