Gud höll Eli såsom Israels präst och domare ansvarig för folkets moraliska och religiösa tillstånd och särskilt för sönernas karaktär. Han borde först ha sökt, att undertrycka det onda genom milda åtgärder, och om dessa ej hade haft verkan, kunde han ha brukat strängare medel. Han ådrog sig Guds misshag, därför att han inte fördömde synden och bestraffade syndaren. Han förmådde ej, att bevara Israel i ett rent tillstånd. De, som har alltför litet mod till, att klandra villfarelser, eller som av håglöshet eller brist på intresse ej gör något allvarligt försök, att befria familjen eller Guds församling från skuld, hålls ansvariga för det onda, som följer på deras pliktförgätenhet. Vi är lika ansvariga för de synder vi genom utövandet av föräldra- eller pastorsmyndighet kunde ha undertryckt hos andra, som om handlingarna hade varit våra egna.