De anställdes som präster i helgedomen, för att tjänstgöra inför Gud, fastän de var alldeles odugliga för detta ämbete. Herren hade givit de tydligaste anvisningar angående frambärandet av offer; men dessa ogudaktiga män visade sig lika övermodiga, när de skulle förrätta Herrens tjänst, och de iakttog inte lagen angående offer, som måste frambäras på det mest högtidliga sätt. Offren, som pekade framåt till Kristi död, var ämnade att i folkets hjärtan bevara tron på den kommande Återlösaren; därför var det av största vikt, att Herrens anvisningar beträffande dem blev strängt iakttagna. Tackoffret kännetecknade i synnerhet tacksamhet till Gud. Blott fettet av dessa offer uppbrändes på altaret, en viss andel var bestämd för prästerna; men den största delen av köttet återlämnades till den, som offrade, för att vid festmåltiden ätas av honom och hans vänner. Sålunda skulle allas hjärtan i tacksamhet och tro vändas till det stora Offret, som skulle komma att ta bort världens synd.