Om man ägnade denna grundsats den uppmärksamhet, som dess betydelse fordrar, skulle en grundlig förändring äga rum i några av de allmänna uppfostringsmetoderna. I stället för att vädja till stolthet och självisk äregirighet och därigenom framkalla tävlan, skulle lärarna bemöda sig om, att uppväcka kärlek till rättfärdighet, sanning och skönhet samt att uppmuntra begär efter värdighet. Studenten skulle söka, att utveckla de själsgåvor, som Gud givit honom, fast inte för att överträffa andra, utan för att verkställa Skaparens avsikt och bli lik Honom. I stället för att bli hänvisad till jordiska mönster, eller känna begär efter självupphöjelse, som i sig själv hämmar utveckling och förringar, skulle själen ledas till Skaparen, för att lära känna och likna Honom.