Man vet, att sinnet gradvis lämpar sig efter de ämnen, som ständigt framhålls för det. Om det är sysselsatt med endast vardagliga saker, blir det inskränkt och försvagat. Om man ej brukar det till, att reda ut svåra frågor, kommer det efter en tid att förlora nästan all förmåga att utveckla sig. Och det finns inget bättre uppfostringsmedel, än Bibeln. I Guds Ord finner själen ämnen för det djupaste begrundande, den mest upphöjda längtan. Bibeln är den mest lärorika historia, som människorna äger. Den utgick från den eviga sanningens friska källa, och en högre makt har bevarat dess renhet under alla tider. Det ger oss ljus över den avlägsna forntiden, i vilken den mänskliga forskningen fåfängt sökt att tränga in. Guds Ord uppenbarar för oss, vilken makt har grundat Jorden och spänt ut himlen. Endast det innehåller en historia om vårt släkte, som är opartisk och obefläckad av mänsklig fördom eller stolthet. I det finns antecknade striderna, nederlagen och segrarna för de mest framstående människor, som levat i världen. I det är de stora frågorna om vår plikt och bestämmelse förklarade. Förhänget, som skiljer den synliga från den osynliga världen, dras undan, och vi skådar kampen mellan det godas och det ondas stridskrafter från den tid, när synden först visade sig, till dess rättfärdigheten och sanningen slutligen segrar; och allt är en uppenbarelse av Guds karaktär. När studenten vördnadsfullt betraktar de sanningar, som framställs i Hans Ord, kommer han i förbindelse med den Oändlige. En sådan forskning kommer inte bara att förbättra och förädla karaktären, utan även att utveckla och stärka själskrafterna.