Gudomen, som är uppenbarad i det skrivna Ordet, har satt Sin prägel på de höga bergen, de fruktbara dalarna, det vida, djupa världshavet. Föremålen i naturen påminner människan om hennes Skapares kärlek. Han har förenat oss med Sig Själv, genom att i himlen och på Jorden ge otaliga tecken på Sin kärlek och omsorg. Denna värld är inte helt och hållet sorg och elände. "Gud är kärlek" står skrivet på varje öppnande knopp, på varje blomkalk och på varje grässtrå. Trots att Jorden på grund av syndens förbannelse frambringar törnen och tistlar, finns likväl blommor på tistlarna och törnen döljs av rosor. Allting i naturen vittnar om vår Guds ömma, faderliga omvårdnad och Hans önskan, att göra Sina barn lyckliga. Hans förbud och föreskrifter är inte bara till för, att visa Hans myndighet, utan Han har Sina barns välbefinnande i sikte i allt, vad Han gör. Han fordrar inte, att de skall överge något, som är bra för dem att behålla.