På Sauls anhållan: "'Kan du säga mig var siaren bor?'", svarade Samuel: "'Det är jag som är siaren." Han försäkrade honom även, att de borttappade åsninnorna hade blivit funna samt yrkade på, att han skulle stanna och bevista högtiden, medan han på samma gång gav honom en antydan om den höga värdighet, till vilken han blivit kallad: "skall inte allt åtråvärt i Israel tillfalla dig och din släkt?'" Åhörarens hjärta klappade häftigt, när han hörde profetens ord. Han kunde ej annat, än förstå något av dess betydelse; ty frågan om att erhålla en kung hade nästan helt upptagit folkets tankar överallt. Saul svarade likväl på ett anspråkslöst och ödmjukt sätt: "'Jag tillhör Benjamins stam, den minsta av Israels stammar, och min släkt är den obetydligaste i hela Benjamins stam. Varför talar du då till mig på det sättet?'"